Nu är jag hemma igen från min lilla tripp till Holland. dte var riktigt trevligt och jag har hittat min drömbil :) Ska försöka lägga ut en bild sen.

Jag känner mig uppgiven och jag vet inte vad jag ska göra. Jag försöker vara alla tillags men jag får bara skit för det ändå, är det så att jag försöker för mycket? Nej för när jag då bara tänker på mig själv och skiter i andra, ja då är det också fel. Jag förstår verkligen inte varför. Jag känner hur det kryper i kroppen jag hatar den känslan, och jag har bara lust att vända mig om i sängen och dra täcket över huvudet. Ett tag kommer det att kännas bra tills verkligheten tränger sig på igen, när man börjar tänka på allt igen. Ena studen är jag så arg att jag skulle kunna smälla till någon, men det kommer inte göra saken bättre och nästa sekund gråter jag och tror att aldrig ska de dumma tårarna ta slut.

3 dagar kvar, men vad kommer det att göra för skillnad? Jo ingen!!!