Nu har man gått in i en ny fas i sitt liv. Nu behöver jag bara tänka på mig själv. Jag skulle kunna sitta i flera timmar och undra varför? Fast jag egentligen har svaret. Jag vet att jag absolut inte är en perfekt människa, och jag tror inte att det finns någon perfekt människa heller, utan jag tror mer är hur den andre ser på en som avgör om man är perfekt eller inte. Tydligen var jag perfekt om det inte var så att jag har mina dåliga sidor, som jag hela tiden måste tacklas med. När jag känner mig underlägsen och ner tryckt så fungerar jag inte som en normal männsika, så är dte bara och jag försöker om och om igen att göra något åt det men det slutar alltid med att jag inte kan svara på saker och ting fast jag egentligen vet hur det är.
Just nu är jag bara frustrerad, men det känns ändå bra. Jag känner mig befriad, så otroligt lättad, förr har jag alltid kännt ett jobbigt tryck över mig, men nu POOOF är det borta. Det känns så bra, men ändå inte.


Nej nu ska jag göra mig iordning för adansen kan ju inte dansa med mascara ända ner till haken :O


BTW NÅGON SOM VILL FÖLJA MED TILL STOCKHOLM SÖNDAG DEN 19 OKTOBER JAG HAR EN BILJETT ÖVER TILL EN PUBLIKSPLATS I SANNINGENS ÖGONBLICK. HÖR AV DIG OM DU ÄR INTRESSERAD



M